I will die in extacy

Jag känner mig död. Likgiltig. Jag känner ingenting. Bara tomhet. Som ett stort hål. Jag är helt kraftlös. Allt jag känner att jag klarar av är att gråta. Jag känner mig ensam, äcklig, värdelös och död. Jag vill bara att någon ska bry sig, att någon ska se mig och förstå hur det känns. Jag vill att någon ska veta att jag har ont och förstå att jag inte klarar av det här. Inte en gång till. Inte ensam. Jag vill ha någon här som förstår, utan att jag behöver berätta eller förklara. Jag behöver någon som inte kräver att jag ska orka. Jag behöver någon som förstår att allt jag behöver är att veta att någon finns här. Jag vill ha någon som bara finns här och tycker om mig ändå, även fast jag känner mig död.  Allt jag behöver är någon som förstår att jag inte orkar.  Jag vill att du ska veta, jag vill att du ska se. Hur det äter upp mig, innifrån och ut. Hur jag känner att det växer och fyller hela mig. Hur jag sakta förvandlas, men åh, så snabbt, till någonting äckligt, någonting stort. Jag hatar hur det känns. Jag hatar att jag är så svag, så jävla svag. Jag hatar hur jag låter mig växa, hur jag låtar mig svälla. Jag hatar hur jag inte kan stå emot, hur mycket jag än vill.


Ibland brister allting.

Ibland brister allting på riktigt.
Ibland skriker jag.
Ibland skriker jag ända ifrån själen och min smärta kommer faktiskt ut.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du är inte svag, du är stark! Klarar man av det svåra man går igenom, är man stark som inte ger upp <3

2008-08-29 @ 20:31:42

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (bara för mig)

Bloggadress:

Say what's on your mind, baby!
Trackback