Lyft mig

Jag åt nyss glass. Och kakor. Nu har jag jätteont i magen. Jag brukar få det när jag äter. Speciellt om jag inte ätit på hela dagen och sen äter jag, helt plötsligt. Min mage mår aldrig bra. Oftast inte, i alla fall.
Jag är trött, trött på allt. Jag vill sova, sova bort allting. Jag vill sova bort den här dagen så att det blir imorgon. Imorgon kommer jag må bra. Imorgon får jag kärlek och närhet. Lycka.

Jag saknar Alexander. Jag saknar honom så enormt mycket. Jag vill att han ska vara här, ligga bredvid mig i sängen, hålla om mig, säga att han tycker om mig, pussa mig i nacken och lukta sådär gott som bara han gör. Jag vill känna hans närhet, hans armar runt mig om natten, hans andetag i min nacke, värmen från hans kropp om natten.
Imorgon ses vi. Jag längtar.
Han ska träffa min pappa för första gången. Det är stort. I alla fall när det gäller min pappa! Vi ska åka tåg till Stockholm. Vi ska möta upp min pappa och äta på restaurang. Vi ska åka tunnelbana hem till min pappa. Vi ska hem till min pappa! Det är svårt att förstå. Alexander och min pappa. Kärlek.

Alexander: "Nu blir det ju som det var före sommarlovet, du somnade varje dag när du kom hem från skolan, och så sov du bort hela dagarna!"
Och jag vet att det är sant. Det drar ner mig till botten.

Kommentarer

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (bara för mig)

Bloggadress:

Say what's on your mind, baby!
Trackback