I know that it´s a wonderful world, but I can´t feel it
Jag grät nyss.
Jag vet inte varför jag låter det påverka mig. Jag vet inte varför jag blir så känslig och tar det mycket värre än jag egentligen borde. Jag vet inte varför jag är så svag när det gäller det. Jag vet inte varför jag låter det hända.
Jag brukar se på mig själv som stark. Jag berömmer mig själv ibland, för att jag har tagit mig igenom allt som har hänt mig. Jag tycker att jag är stark som orkar gå upp varje morgon, klara av varje dag och trots allt kunna le och umgås med folk. Jag berömmer mig själv när jag klarar av att gå i skolan en hel vecka i sträck. Jag berömmer mig själv när jag klarar av att göra arbeten i skolan och när jag klarar av att få betyg. Jag berömmer mig själv när jag tar tag i saker som jag vet att jag måste göra. Jag berömmer mig själv när jag gör jobb som jag måste göra.
Trots det är jag den svagaste människan jag vet, i mina ögon. Jag faller alltid tillbaka. Jag kan klara mig i flera dagar i sträck, men sen faller jag alltid tillbaka in i mörkret. Jag får panik och ångest. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Allting går sönder, mitt liv brister. Jag blir handelsförlamad och jag önskar mig själv döden. Jag ser ingenting annat än ett slut. Jag ser ingen framtid, inget ljus.
Jag får panik av den känslan. Jag får panik över att jag inte har någon som helst kontroll över mitt liv. Jag får panik över hur lätt jag skulle kunna göra slut på allting i de stunderna.
Jag önskar att jag var stark och att jag hade kontroll över mitt liv. Jag önskar att jag kunde ha struktur, kontroll och att jag kunde känna mig nöjd. Jag vill vara nöjd med mitt liv och den jag är. Jag vill göra saker som jag tycker om. Jag vill kunna lägga min tid på mina intressen och att lära mig nya saker. Jag är trött på att ligga i min säng hela dagarna och känna mig död. Jag vill känna att jag lever oftare än jag gör!
Jag vill känna lycka och värme. Jag vill känna att jag duger och att folk tycker om mig för den jag är. Jag vill inte göra mig till för att få folks blickar eller för att bli omtyckt.
Jag vill känna att jag betyder någonting, på riktigt. Jag vill inte ha det skrivet på internet eller sms, jag vill känna det på riktigt. Jag vill inte se det skrivet, jag vill höra det eka i mitt huvud!
Jag vet inte varför jag låter det påverka mig. Jag vet inte varför jag blir så känslig och tar det mycket värre än jag egentligen borde. Jag vet inte varför jag är så svag när det gäller det. Jag vet inte varför jag låter det hända.
Jag brukar se på mig själv som stark. Jag berömmer mig själv ibland, för att jag har tagit mig igenom allt som har hänt mig. Jag tycker att jag är stark som orkar gå upp varje morgon, klara av varje dag och trots allt kunna le och umgås med folk. Jag berömmer mig själv när jag klarar av att gå i skolan en hel vecka i sträck. Jag berömmer mig själv när jag klarar av att göra arbeten i skolan och när jag klarar av att få betyg. Jag berömmer mig själv när jag tar tag i saker som jag vet att jag måste göra. Jag berömmer mig själv när jag gör jobb som jag måste göra.
Trots det är jag den svagaste människan jag vet, i mina ögon. Jag faller alltid tillbaka. Jag kan klara mig i flera dagar i sträck, men sen faller jag alltid tillbaka in i mörkret. Jag får panik och ångest. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Allting går sönder, mitt liv brister. Jag blir handelsförlamad och jag önskar mig själv döden. Jag ser ingenting annat än ett slut. Jag ser ingen framtid, inget ljus.
Jag får panik av den känslan. Jag får panik över att jag inte har någon som helst kontroll över mitt liv. Jag får panik över hur lätt jag skulle kunna göra slut på allting i de stunderna.
Jag önskar att jag var stark och att jag hade kontroll över mitt liv. Jag önskar att jag kunde ha struktur, kontroll och att jag kunde känna mig nöjd. Jag vill vara nöjd med mitt liv och den jag är. Jag vill göra saker som jag tycker om. Jag vill kunna lägga min tid på mina intressen och att lära mig nya saker. Jag är trött på att ligga i min säng hela dagarna och känna mig död. Jag vill känna att jag lever oftare än jag gör!
Jag vill känna lycka och värme. Jag vill känna att jag duger och att folk tycker om mig för den jag är. Jag vill inte göra mig till för att få folks blickar eller för att bli omtyckt.
Jag vill känna att jag betyder någonting, på riktigt. Jag vill inte ha det skrivet på internet eller sms, jag vill känna det på riktigt. Jag vill inte se det skrivet, jag vill höra det eka i mitt huvud!
Kommentarer
Trackback