Låt barn vara barn

Faddergalan på tv4 är hemsk. Det är svårt att förstå hur hemsk vår värld egentligen är. Jag känner mig patetisk som sitter här i sängen och klagar på min stukade tå och min onda blödande mage när jag ser och hör barn berätta om deras situation som innebär daglig misshandel, ett liv utan familj, väntan på att stå utan pengar med ett eget barn, längtan efter en utbildning och ett värdigt liv. Jag har sett kvinnor berätta om könsstympning och fått veta att för några år sedan könsstympandes 97% av alla flickor i Egypten men att det nu har minskat till 50%.
Vår värld är hemsk och det skär i mitt hjärta när jag tittar på detta program. Varför är världen så orättvis? Varför kan vi inte göra mer för att hjälpa och förbättra?
Jag uppmuntrar alla till att bli faddrar!

- - -

Jag hade så sjukt gärna
velat gå med en skadad rygg
istället för med detta virrvarr

I'm wide awake, it's morning

Dålig sömn inatt. Illamående. Utmattad. Får inte i mig någonting att äta. Men sånt är väl livet?
Snart ska jag cykla till skolan. Egentligen är det orientering just nu, men jag kom aldrig iväg imorse. Jag undrar när de vanliga lektionerna börjar igen.
Emma Emma Emma idag. Jag längtar. Jag saknar. Snälla säg att jag kommer orka.

Biverkningarna slår mig på käften


Min nya medicin får mig att må illa och bara för att jag läste vilka biverkningar medicinen kan ge så fick jag massa fler problem. Inbillning är inte så bra egentligen.. Och varför måste jag alltid läsa om alla biverkningar? Hade det varit så som jag får för mig - att jag ska drabbas av alla biverkningar - så hade jag varit död nu. Typiskt mig att vara så paranoid.

*** kan orsaka:
- känsla av rastlöshet och svårighet att sitta eller stå still.
- Illamående
- huvudvärk

- sömnsvårigheter
- abnorma drömmar
- känsla av desoriententation
- hallucinationer
- trötthet
- mani
- yrsel
- kräkningar
- viktförändringar
- matsmältningsproblem
- magtarmsinflammation
- blodiga kräkningar
- rodnad
- kalla fingrar/tår
- snabba/oregelbundna hjärtslag
- kallsvettning
- svimning
- ökad benägenhet att få blåmärken
- muskelsmärta
- uttorkning
- näsblödning
- bröstsmärtor

Varför lämnar du mig inte?

Jag hatar den jag har blivit
Jag hatar den jag alltid varit

Ibland önskar jag att alla lämnade mig
så att jag slapp allt ansvar
så att jag slapp allt som handlade om att vara en bra människa

Jag hatar allt som har med mig att göra
Jag hatar att jag inte ser någon mening med någonting
Jag hatar att jag inte kan vara en bättre människa
Jag hatar att jag inte kan vara en bättre vän, dotter, flickvän, syster
Jag hatar att jag är en del i så mångas liv
Jag hatar att jag inte är stark och bra

Where are you gonna go?

  

Where are you gonna sleep tonight?

Eraze me

I revealed too much too soon. I was emotionally slutty.

Jag är så trött på vår värld. 5 enkla steg att förbättra vår jords hälsa:
1. Sluta köp vatten på flaska! Du har perfekt vatten i kranen och det krävs ungefär 1,5 miljoner fat olja för att tillverka alla vattenflaskor varje år.
2. Samåk eller utnyttja komunala alternativ. Bussar, tåg och tunnelbanor drar bara hälften så mycket bensin som bil. Du kan spara 3,6 miljarder liter bensin varje år.
3. Återvinn istället för att slänga. Om alla människor återvinner sina tidningar istället för att slänga dem kan vi spara 500 000 träd varje vecka.
4. Använd tygkassar när du handlar. Plastpåsar är inte bra för miljön och om vi köper mindre plastpåsar så avtar tillverkningen av dem och vi kommer inte slösa på viktiga ämnen i naturen.
5. Sänk temperaturen när du duschar. Du kan spara in 10% av din energiförbrukning i hemmet, vilket inte bara gynnar vår planet utan även dig själv och din ekonomi.

Raising sun

Jag är trött och sover bort mitt liv. Jag borde plugga och läsa massa saker som jag fått i läxa. Jag orkar ingenting. Det går bara nerför. Hjälp mig om du kan.

Du är större än någonting annat

Te och världens bästa Timo.
Samtal med världens bästa vän, Emma.
Jag saknar när vi satt uppe hela nätterna och bara pratade. Jag saknar när vi satt ute på din balkong med en kopp te och en cigg. Jag saknar att veta att du bara är en cykeltur ifrån mig. Jag saknar att sitta på ditt vardagsrumsgolv och lyssna på gamla lpskivor. Jag saknar att vara sugen på någonting och gå och småäta ur dina skåp. Jag saknar att kolla på sex and the city med dig, och spola tillbaks till samma händelse tjugo gånger. Jag saknar att känna tryggheten av att ha dig nära och jag saknar att veta att du föralltid kommer vara den bästa i mitt liv.
På fredag, älskade, älskade vän. På fredag.

Relax

Jag måste få andas.
Jag kan aldrig varva ner och ta det lugnt. Jag kan aldrig slappna av och slippa alla stressade tankar och den stressande, värkande, klumpen i bröstet.
Jag vill kunna njuta av ett bad. Jag vill kunna ligga i sängen och bara tänka med musiken i bakgrunden. Jag vill kunna behålla koncentrationen längre än 30 sekunder när jag läser en bok.
Jag vill känna harmoni och lugn.

You're a sight for sore eyes

På något konstigt och destruktivt sätt tycker jag om din bitterljuvlighet. Jag väntar och väntar. Jag ger inte upp. Jag har så mycket hopp, trots att jag vet att det är omöjligt.
Baby, you're a sight for sore eyes.

Kyss mig ömt och brutalt

Det är konstigt hur ett par ord på en digital skärm kan göra en människa glad, varm och totalt upprymd. Det är konstigt hur ett par ord på en digital skärm kan få en tjej att hoppa igenom hela lägenheten och glädjeskrika. Det är konstigt hur ett par ord på en digital skärm kan förändra så otroligt mycket och faktiskt få en människa att bli lycklig.
Jag måste bara säga, att det faktiskt är otroligt. Ja, jag kan inte tro det.

Det är förvånande hur ett par ord på en digital skärm kan borra sig ända in i ett hjärta. Det är förvånande hur ett par ord på en digital skärm kan få en hel värld att skaka av extas. Det är förvånande hur ett par ord på en digital skärm kan få en tjej att fullständigt smälta, smälta ihop på golvet för att sedan återuppstå vid nästa ordkomposition.
Jag måste bara säga, att det faktiskt är underbart. Helt jävla underbart.

Han föddes ur smärta en vinterkväll
och hans hjärta är ett hotell
Han öppnade portar ingen trodde fanns


Jag låter dig hållas

Nånstans nere under jorden på botten av ett hål
I en gruva i Hell city värker muskler av stål
Där barndomssånger botar ånger läker sår
Där skyltfönsterögon lägger pussel-letar spår

Ge mig någonting, vad som helst. Ta mig härifrån, vart som helst.
Det spelar ingen roll, bara jag får leva igen.
Bara jag får känna någonting igen.

Alla föddes lika nakna utan stygn på sin kropp
Tio-tusen ton stenar där städer växte opp
Megatropolis väggar andas smärta andas hopp
Under jorden under jorden

Maybe this time is different

Jag hatar att jag känner en så enorm meningslöshet. Jag hatar att jag känner en så enorm hopplöshet och värdelöshet. Jag hatar att jag inte kan andas. Jag hatar att jag inte kan gå upp på morgonen, gå till skolan, och agera normalt. Jag hatar att jag är så svag. Jag avskyr mig själv för att jag är så äckligt jävla svag. Jag hatar att jag inte kan hantera någonting och jag hatar att jag känner en så stor smärta varje dag. Jag hatar mig själv för att jag inte klarar av att leva. Jag hatar allt som har med mig själv att göra.
Jag vill leva. Jag vill känna någonting annat än smärta, panik och äckel. Jag vill kunna andas normalt. Jag vill kunna känna att jag kan andas. Jag vill ha luft. Jag vill ha frihet. Jag vill ha lugn. Jag vill ha lycka. Snälla, ge mig någonting annat. Ta mig härifrån. Låt mig leva.

Ta bort mina sår

Just like heaven

Jag var kär i idén om dig, långt innan vi mötts
och när jag såg dig komma i blåsten
med kläderna på sned och håret på sned, det med var jag såld
Du sa 'vems hår är gjort för det här?
och är det inte typiskt när man äntligen gjort sig lite fin
men en främling så söt som du och en sax fixar allt'
och plötsligt satt du där i ditt kök, som en oblyg ängel i jeans och bh
alldeles för nära och jag hade aldrig sett nått så vackert

Jag har inte klätt på mig än och klockan är kvart i tre. Jag har inte gått upp ur sängen än och klockan är kvart i tre. Jag har inte varit i skolan och jag har inte laddat min mobil.
Jag ska kolla på film och tröstäta glass idag. Jag ska lägga mig i badet och stanna där i flera timmar. Jag ska rita och jag ska gråta. Jag ska dricka te och jag ska smörja in min mage med heat lotion. Jag ska lyssna på Lassa Lindh och Norah Jones. Jag ska läsa en bok och jag ska skicka massa ångerfyllda sms. Jag ska ligga under täcket och jag ska krama min kudde. Jag ska krama min kudde och jag ska gråta.

Jag vill aldrig mer uppleva en kväll som gårdagens. Jag vill aldrig mer känna som jag kände igår. Jag vill aldrig mer vara så nära som jag var igår. Jag vill aldrig mer skära upp min hals. Jag vill aldrig mer ligga på golvet i flera timmar och bara försöka andas. Jag vill aldrig mer vara så hjälplös gentemot mig själv. Jag vill aldrig mer känna en sån smärta som jag kände igår. Jag vill aldrig mer känna en sån meningslöshet som jag kände igår. Jag vill aldrig mer känna en sån panik som jag kände igår. Jag vill aldrig mer vara ensam. Jag vill aldrig mer uppleva de känslor som jag kände igår.

Och efter gymnasiet lämnade du stan och alla vi fega, vi blev kvar
Du sa 'jag är inte som du, jag dör om jag stannar' och en kyss
och så var du borta och ända sen dess har jag dansat omkring
på gator och in i sovrum med ett halvt hjärta,
och mätt alla efter dig och inte varit mycket att ha
Och du kan inte bara ringa så här efter 5 år
och vara så underbar och tro jag ska falla
för jag vet att jag kommer falla

Hold on. Fill my heart

Jag skrämmer mig själv. Jag totalt och till fullo avskräcker mig själv. Jag gör mig själv livrädd och jag hatar det.
Jag blir rädd och skrämd av hur lätt jag kan komma in i onda tankar. Jag blir rädd och skrämd av hur ofta jag tänker på det där, det där dåliga. Jag blir framför allt rädd och skrämd över hur djupgående och hur otroligt starka dessa känslor är.
Idag såg jag mig själv uppifrån. Jag var död, smutsig och förstörd.

Ingenting, inte ens allt ris i världen, kan förklara den här dagen.

Jag har glömt bort hur man andas

Visa mig ett ställe där jag kan andas
igen


Något kommer alltid emellan och någon slutar alltid älska först

Frågan i det förra inlägget börjar kännas uttjatad. Tyvärr. Jag har sett två filmer där den repliken är med, plus ett tvprogram. Jag älskade den repliken för ungefär en månad sen men nu betyder den inte lika mycket längre. Jag hatar när sådant händer! Det brukar hända med låtar ibland också. Först känner jag mig ganska ensam om låten och det betyder mycket, sedan känns den mer uttjatad än bra när andra börjar lyssna på den eller liknande. Det är så tråkigt när sådant händer.

Idag har jag varit kreativ. Jag har målat tre teckningar - skisser, fortsatt måla på en målning i oljefärger, läst flera kapitel i en engelskabok till skolan, lärt mig en ny låt på gitarren, svarat på massa mail och städat här hemma.
Jag tycker om dagar då jag känner mig effektiv och får saker uträttade. Jag känner mig duktigare då, och faktiskt lite viktigare också. Konstigt? Okej, låt så vara. Huvudsaken är att jag gör saker som får mig att må bättre.
Det verkar som att jag kommer få en ny dator inom en snar framtid. Mamma planerar att köpa en till sig själv och en till mig. Mina systrar ska då få ta över den jag har nu. Vi ska även köpa mobilt bredband vilken kommer bli väldigt skönt. Då kan jag ta med mig datorn när jag åker iväg, till exempel till Lina.
Jag har hittat en som jag vill ha, men den är alldeles för dyr. Hittade en annan som jag kan tänka mig, ljusgrön 13,3". Den är väldigt söt och jag vill ha en som är mindre än den jag har nu så att den är lättare att bära med sig. Dock har jag glömt bort vart jag såg den och har letat runt på olika sidor idag, utan vidare framgång. Men jag hittar den nog igen, snart. Det finns ju inte så många olika sidor att kolla på, i alla fall inte som jag var inne på igår.

Jag känner en så enormt stor saknad. Jag känner mig otillräcklig och faktiskt lite smått misslyckad när jag tänker på hur mycket jag saknar vissa personer. Jag vet att jag borde ta större ansvar och vara mer tillgänglig, men det är så enormt svårt. Det tar emot och det känns jobbigt. Jag antar att anledningen till att jag känner så är för att jag redan har kommit in i den onda cirkeln, de tankarna, om att jag är otillräcklig och inte finns där. Det är svårt att ta sig ur den onda cirkeln och ta sig i kragen. Jag vill börja finnas där mer, men det känns så svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, men jag vet att det är dags för skärpning.

Question

Hur kan en flicka som hoppar ner i ett kaninhål komma ut oförändrad?

Svar: Det gör hon inte..


Döda stenar kan inte tala

Det finns så mycket känslor som man inte förstår. Det finns så många stunder när man förvirrar sig själv totalt. De stunderna kan vara förvirrande i sig själva. De kan vara underbara och härliga samtidigt som de kan vara skrämmande, jobbiga och hemska. Jag vet inte vad jag ska göra med de stunderna. Fast det kanske är så att man behöver de stunderna för att överleva. Man kanske behöver dem för att kunna fortsätta. Fast det finns ju trots allt en risk att de förstör allting.
.. Eller så är det bara jag som är så enormt svag.
Jag vet faktiskt inte. Allt jag vet är att jag förvirrar mig själv mer än någon annan.

---

Hon vägrar att ge sig, tunn som en silverblick
letar mellanrum, träder in, ordnar plats för
tält och horisonter. Hon föser ihop mjukt gräs,
viskar det ett namn. Trär av tvivlet sin betydelse.

Hon säger att träden bågnar att man kan ta av sig skorna
att det blir lättare att klättra då.

Ibland klär hon ut sig till något fult, som för att bli trodd,
få behålla sina kompisar. Först då, i en inåtböjd trötthet
ger de sig plats, kommer helt nära
och håller med.

Tidigare inlägg