Något kommer alltid emellan och någon slutar alltid älska först
Frågan i det förra inlägget börjar kännas uttjatad. Tyvärr. Jag har sett två filmer där den repliken är med, plus ett tvprogram. Jag älskade den repliken för ungefär en månad sen men nu betyder den inte lika mycket längre. Jag hatar när sådant händer! Det brukar hända med låtar ibland också. Först känner jag mig ganska ensam om låten och det betyder mycket, sedan känns den mer uttjatad än bra när andra börjar lyssna på den eller liknande. Det är så tråkigt när sådant händer.
Idag har jag varit kreativ. Jag har målat tre teckningar - skisser, fortsatt måla på en målning i oljefärger, läst flera kapitel i en engelskabok till skolan, lärt mig en ny låt på gitarren, svarat på massa mail och städat här hemma.
Jag tycker om dagar då jag känner mig effektiv och får saker uträttade. Jag känner mig duktigare då, och faktiskt lite viktigare också. Konstigt? Okej, låt så vara. Huvudsaken är att jag gör saker som får mig att må bättre.
Det verkar som att jag kommer få en ny dator inom en snar framtid. Mamma planerar att köpa en till sig själv och en till mig. Mina systrar ska då få ta över den jag har nu. Vi ska även köpa mobilt bredband vilken kommer bli väldigt skönt. Då kan jag ta med mig datorn när jag åker iväg, till exempel till Lina.
Jag har hittat en som jag vill ha, men den är alldeles för dyr. Hittade en annan som jag kan tänka mig, ljusgrön 13,3". Den är väldigt söt och jag vill ha en som är mindre än den jag har nu så att den är lättare att bära med sig. Dock har jag glömt bort vart jag såg den och har letat runt på olika sidor idag, utan vidare framgång. Men jag hittar den nog igen, snart. Det finns ju inte så många olika sidor att kolla på, i alla fall inte som jag var inne på igår.
Jag känner en så enormt stor saknad. Jag känner mig otillräcklig och faktiskt lite smått misslyckad när jag tänker på hur mycket jag saknar vissa personer. Jag vet att jag borde ta större ansvar och vara mer tillgänglig, men det är så enormt svårt. Det tar emot och det känns jobbigt. Jag antar att anledningen till att jag känner så är för att jag redan har kommit in i den onda cirkeln, de tankarna, om att jag är otillräcklig och inte finns där. Det är svårt att ta sig ur den onda cirkeln och ta sig i kragen. Jag vill börja finnas där mer, men det känns så svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, men jag vet att det är dags för skärpning.
Idag har jag varit kreativ. Jag har målat tre teckningar - skisser, fortsatt måla på en målning i oljefärger, läst flera kapitel i en engelskabok till skolan, lärt mig en ny låt på gitarren, svarat på massa mail och städat här hemma.
Jag tycker om dagar då jag känner mig effektiv och får saker uträttade. Jag känner mig duktigare då, och faktiskt lite viktigare också. Konstigt? Okej, låt så vara. Huvudsaken är att jag gör saker som får mig att må bättre.
Det verkar som att jag kommer få en ny dator inom en snar framtid. Mamma planerar att köpa en till sig själv och en till mig. Mina systrar ska då få ta över den jag har nu. Vi ska även köpa mobilt bredband vilken kommer bli väldigt skönt. Då kan jag ta med mig datorn när jag åker iväg, till exempel till Lina.
Jag har hittat en som jag vill ha, men den är alldeles för dyr. Hittade en annan som jag kan tänka mig, ljusgrön 13,3". Den är väldigt söt och jag vill ha en som är mindre än den jag har nu så att den är lättare att bära med sig. Dock har jag glömt bort vart jag såg den och har letat runt på olika sidor idag, utan vidare framgång. Men jag hittar den nog igen, snart. Det finns ju inte så många olika sidor att kolla på, i alla fall inte som jag var inne på igår.
Jag känner en så enormt stor saknad. Jag känner mig otillräcklig och faktiskt lite smått misslyckad när jag tänker på hur mycket jag saknar vissa personer. Jag vet att jag borde ta större ansvar och vara mer tillgänglig, men det är så enormt svårt. Det tar emot och det känns jobbigt. Jag antar att anledningen till att jag känner så är för att jag redan har kommit in i den onda cirkeln, de tankarna, om att jag är otillräcklig och inte finns där. Det är svårt att ta sig ur den onda cirkeln och ta sig i kragen. Jag vill börja finnas där mer, men det känns så svårt. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig, men jag vet att det är dags för skärpning.
Kommentarer
Trackback